DN/Synovate rapporterar idag att väljarnas förtroende för Maria Wetterstrand har ökat stort. 38% av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för Maria, vilket placerar henne på en stabil andraplats efter Fredrik Reinfeldt, före såväl Mona Sahlin som Maud Olofsson, de två som tidigare turats om att komma tvåa.
Att en skicklig och begåvad politiker som Maria får den här sortens erkänsla är förstås jättekul. Mest intressant i förtroendemätningen tycker jag dock inte är totalsiffrorna, utan uppdelningen av stödet hos borgerliga respektive rödgröna väljare. Reinfeldt har ett kompakt stöd hos de egna; 90% av blå väljare har stort eller mycket stort förtroende för honom. Wetterstrand åtnjuter å sin sida stort eller mycket stort förtroende från hälften av de rödgröna väljarna.
Men. Båda får stort eller mycket stort förtroende från en tredjedel av motståndarsidans väljare. När det gäller att tilltala ”de andra” är det alltså dött lopp mellan statsministern och oppositionens mest betrodda företrädare. Det är ett mycket gott formbesked, och vi kan bara hoppas att Maria får tillräckligt med utrymme, medialt och annat, för att kunna locka över väljare som nu röstar blått. Att Mona Sahlin kommer ha svårare att åstadkomma detta tycks tydligt – i mätningen får hon stöd bara av var tionde borgerlig väljare.
Jag hör till dem som – samtidigt som jag applåderar det rödgröna samarbetet och den utveckling inom svensk politisk kultur som det innebär – även beklagar cementeringen av blockpolitiken. Då är det både roligt och intressant att se att mitt eget partis främsta företrädare har en starkt blocköverskridande förtroendeprofil.
EDIT: Jag vill också ta tillfället i akt och klaga över att svenska opinionsmätningar aldrig publiceras i sin helhet. Ovanstående uppdelningsdata har vi bara för att DN valde den vinkeln på sin artikel. Annars hade vi varit lika ovetande om det som vi nu är om rödgrönt stöd för Jan Björklund och ungdomsstöd för Lars Ohly. Och vi har inte alls samma möjligheter att på egen hand bilda oss en uppfattning om kvaliteten på, och eventuell bias hos, mätningen som vi skulle haft om vi fått tillgång till mer data. Vi borde lära av USA, där allt offentliggörs.
Även i: SvD, Aftonbladet, Expressen
7 november 2009 kl. 12:28 |
Intressant! Håller med om opinionsmätningarnas offentlighet, med det besvärliga tillägget att vi redan idag tittar för mycket på dem… Men om det får till följd att vi inte använder mer tid till opinionsmätningar, men får mer kvalitativa siffror så är det ju bra.
7 november 2009 kl. 13:17 |
Jag är av uppfattningen att med en större öppenhet kring opinionsmätningarna så skulle man kunna få en mer seriös, vetenskaplig behandling av dem och åtminstone något mindre sensationalism. Det skulle också i större utsträckning göra det möjligt att granska opinionsinstituten och deras metoder.